För ett tag sedan hade jag ett toppenjobb. Jag hade 5-10 minuters resväg med cykeln, en underbar arbetsplats med en fantastisk utsikt och två likasinnade arbetskamrater.
Man var hemma på ett kick om man någon dag kunde sluta tidigare om barnen behövde mig eller om man glömt något hemma.
Nu ser mitt lív lite annorlunda ut, nu är det en timmas pendling med buss enkel väg som gäller. Två timmar varje dag som jag "sitter" bort i bussen. Två timmar som jag kunde ägna åt något annat. Dagarna känns oändligt långa och pigg var det länge sedan jag var. Åka 06.30, hemma 17.45....
Tro inte att jag klagar, jag har ett bra jobb, det ska jag vara tacksam för men dessa sega bussresor gör mig galen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar