Jag och symaskiner alltså! Finns någon sorts osynlig mur emellan oss. Så fort jag ens tittar på en symaskin börjar det.....TRASSEL!!
Blod, svett och tårar. Mest tårar.
På juldagen åkte maskinen från helvetet fram.
Dottern skulle ut och partaja och klänningen var ju naturligtvis för lång (??!!).
Ett par axelband skulle sys upp.
Snälla mor som hade träslöjd hela högstadiet gör ett tappert försök. Trassel, trassel,TRASSEL, TRASSEL.
Massor av små fula ord
Men till slut lyckades jag, ha, ha! Trodde jag! Jag hade sytt fast det ena axelbandet på framsidan av klänningen. Snyggt? Nej, men vi fick oss ett gott skratt!
Tack IKEA för gardiner med strykband, vilken underbar uppfinning!
1 kommentar:
Hahah - underbart! Själv har jag inte närmat mig en symaskin sedan högstadiet o då handlade det inte om att sy, utan driva lärarinnan till vansinne genom att ha sönder alla nålar!
Ska något läggas upp, så använder jag häftapparaten... /Åsa
Skicka en kommentar